Together med Sofie Johansson

Hej Sofie, var är ni nu?
Nu är vi i Grenadinerna, närmare bestämt på Mustique i Karibien.

Om vi backar bandet, hur föddes ditt seglingsintresse?
Mitt seglingsintresse startade som ung tonåring. Jag har vuxit upp på familjens segelbåt en Maxi 108 och när jag var 16 år gammal så hyr jag min första båt med ett gäng tjejkompisar på svenska västkusten.

Du och din pojkvän Christoffer sålde lägenheter, pick och pack, köpte en segelbåt och 1 sep började ni ert stora äventyr med målet att segla över Atlanten. Vilket ni gjorde över jul och nyår! Berätta! Hur var det?
Atlanten seglingen var något utav det häftigaste jag har gjort i hela mitt liv men också något av de tuffaste rent psykiskt. Vi hade två stycken som i sista sekund inte kunde komma på grund av att de hade Corona och en tjej som förlorade en familjemedlem. Så plötsligt gick vi från att vara sex personer till tre. Vi seglade från Kanarieöarna ner till Kap Verde det som är längst med Atlanten och Afrikas kust. Väl på Kap Verde så hörde en tjej av sig som hade hoppat av en annan segelbåt och blev istället våran besättningsmedlem.

Det var en märklig känsla att se land försvinna i fjärran och veta att man inte skulle se något mer en av de närmaste veckorna.

Andra dagen så trillade våran autopilot isär och den ena delen flög i vattnet så 24 timmar om dygnet i 16 dagar delade vi fyra på att handstyra hela vägen till Barbados.

Under resans gång firades julafton på Atlanten då vi badade på 5000 meters djup, lagade vegetariska köttbullar, lyssnade på julmusik och hade julmössor på oss hela långa dagen. På nyårsafton så var det som att himlen på kvällen förstod att vi saknade fyrverkerier och gav oss den vackraste solnedgång vi någonsin har sett. Allt under tiden som någon var tvungen att styra båten.

Det blev extra tufft när min pojkvän Christopher skadade svanskotan och fick ta morfin under tre dagar som han inte kunde annat än att bara ligga raklång och vänta ut smärtan.

Att laga mat på Atlanten var ett annat kapitel som man kanske inte tänker ska vara så svårt. Men när hela världen gungar och kastrullerna inte vi stanna på den frikopplade spisen som ska gungar i takt med vågorna, så blir varje litet moment väldigt svårt. När man lagade mat så hade vi vasken som enda avlastningsyta. Men det gick med lite brännmärken kokande vatten och svett.

Vad är er plan framåt?
Vår plan framåt är att stanna här i Karibien och segla runt fram tills mitten av maj då vi börjar korsa tillbaka mot Europa igen. Planen är att börja överfarten från St Martin till Azorerna. Detta kommer att ta någonstans runt 18 dagar. Sedan kommer vi nog vila upp oss i ungefär två veckor innan vi fortsätter cirka en veckas segling för att nå Portugal. Väl där så får vi se om vi seglar längst med kusten och hem till Sverige eller om vi åker in i Medelhavet för att sedan ta kanalerna genom Tyskland hem igen. Resan planerar att vara slut i september början oktober.

Upplever du fortfarande att det finns en förlegad bild av kvinnliga skeppare? När jag seglade med dig 2018 höjde gubbarna fortfarande på ögonbrynen i vissa hamnar…
Självklart och tyvärr så finns det en förlegad bild kvar. Men nu märker jag inte så mycket av den när jag seglar med Christopher. Men jo fortfarande höjer dom på ögonbrynen och ler lite extra när de ser att det är jag som styr in och ut ur hamnarna, vilket jag alltid gör.

Om man själv vill uppleva det stora äventyret till havs, var tycker du man ska börja?
Det kan vara en bra idé att ta förarbevis som är en grundkurs inom segling och relativt enkel och kort. Den klarar man av även om man inte har någon kunskap sedan tidigare. Den är inte heller så dyrt och finns runt om och lättillgänglig i hela Sverige.

Sen kan du kolla runt på olika hemsidor som bla. crew finder där man hitta båtar som letar efter besättning för att komma med någon annan och se hur de gör. Det är extremt lärorikt om man skulle vilja göra det helt själv i framtiden. Det är mycket vi har lärt oss under resan som hade varit bra om man visste innan. Men det är som dom säger “learning by doing”. Så vissa gånger är det dumt att tänka för mycket och istället lite av att kasta sig ut i det.

Tror många blir väldigt sugna på att segla med er, finns möjligheten att få joina er på en sträcka?
Jag tror att många blir sugna att följa med. Men tyvärr så tror jag att många tycker att corona sätter stopp för det, men så behöver det inte vara. Om en veckas tid så är det fyra danskar som kommer joina oss som besättning och vara med en till två månader. Så det går och flyg går.

Från nu och en månad fram är det helt fullt på båten sedan kommer vi att ha två platser lediga. Över Atlanten håller vi just nu på att intervjua och välja ut folk som vill följa med oss på den överfart. Så om någon är intresserad av den delen skriv fort! Sedan väl på europeiska sidan så har vi inga gäster inplanerade så om du intresserad av att komma med då, skriv så hör vi av oss!

Vad är din nästa stora dröm?
Min nästa stora kortsiktiga dröm är när vi kommer hem. Det är att hitta ett arbete jag trivs med, köpa ett litet hus eller en lägenhet och en hund.

Det långsiktiga målet är att om cirka tre år så planerar vi redan nu att köpa en båt här i Karibien och segla runt i ca sex månader och upptäcka länderna på nytt när det är mer folk men förhoppningsvis ingen corona.

*

Fortsätt njut Sofie!

Vill du följa deras resa, in och följ @svalasail på Instagram!