Together med Shama Persson – om att acceptera livets flöde

Vad är du mest tacksam över med ditt liv?

Om du hade frågat mig för några år sedan hade jag garanterat svarat mina barn, att jag får vara mamma till mina barn. Är inte det mest spännande med livet, att det förändras och att DU förändras?
Det jag är mest tacksam över i mitt liv här och nu är hur viktig JAG har kommit att bli för mig själv i mitt liv.

Tidigare var det alltid andra människor som definierade min lycka, eller min förmåga att vara lycklig. Försvann de eller om relationerna rubbades, så försvann min lycka. Nu är lyckan mer stabil för att den relaterar mer till mig och den jag är. 

Vad har format dig mest i livet?

Det är nog ändå mitt moderskap. Det har fått mig att omvärdera det mesta i livet. Jag har ibland undrat hur ödet gav mig fyra barn – men jag har alltid vetat att jag är bra på att älska dem!

Det är nu i efterhand jag kan ifrågasätta allt jag orkade och vissa ogenomtänkta beslut som inte var så kloka. Min energi och kreativitet har ibland gjort att jag har klarat mig själv för mycket, jag borde bett om hjälp oftare. Att leva efter mantrat ”jag behöver ingen” när du är ensam med fyra barn är inte klokt.

Idag är jag mer ödmjuk inför uppgiften och att jag inte orkar och klarar allt. Det är heller ingen som ska ha förväntningarna på mig. Jag tror att just moderskapet är något jag kommer att utvecklas inom ända tills jag dör. Barn har en förmåga att få oss att växa, även vuxna barn!

Upplever du att kroppen har förändrats?

Min kropp är ungefär lika stor som när jag var 20, 30, 40. Jag tycker mer att huden förändras och skelettet, jag känner mig mer skör nu än vad jag gjorde för bara 3-4 år sedan. Klimakteriet var fullt av ångest och otrygghet.

Jag har haft en massa issues gällande mitt utseende, haft låg självkänsla i merparten av mitt liv och att föda fyra barn gav mig ingen stolthet utan bara skam. Brösten som hängde, den skrynkliga magen. Bröstimplantat blev vägen jag tog när jag var 41. Jag var väldigt nöjd med mitt utseende och mådde samtidigt dåligt och fick byta ut dem. Förra året tog jag ut dem helt då jag blev sjuk i ett förstadie till cancer, och det var ett bra beslut. Samtidigt kan jag undra om en man någonsin kommer att uppskatta mitt utseende idag med de där små och trötta brösten igen, verkligen ingen sexbomb. Däri ligger mitt växande, att acceptera livets flöde. Att fundera över vad män skulle tycka är ett icke-problem som ibland vill ta över mina tankar och så kan de få vara i några minuter. Sen släpper jag det och fokuserar på allt verkligt i livet, det som betyder något för mig på riktigt.

Kärlek – hur har det varit för dig?

Jag förlorade en stor kärlek när jag var 26 på ett väldigt traumatiskt sätt, och jag tror att en del av mig fastnade där. Den kärleken har alltid varit min ledstjärna och min längtan, och kanske var det en ”en gång i livet” kärlek.

Jag har nu varit singel i 11 år och om någon hade sagt det till mig för 10 år sedan att det skulle bli så hade det absolut varit skäl för mig att ta livet av mig. Känslan efter att ha förlorat Stefan var att jag inte hade något värde utan en man.  Idag vet jag att jag är värdefull oavsett relation. Jag känner mig positiv till alternativet att träffa någon och till alternativet att leva själv. Allt är bra så länge min relation till mig är bra

Vad är dina råd till (andra/yngre) kvinnor?

Om jag ska ge något råd till andra kvinnor så är det just att jobba på relationen till dig själv och se till att du håller den ren, sund, hel och sann. Enkelt sätt innebär det för mig att vara den människa jag vill vara, inte den som andra vill att jag ska vara. Hitta den kärnan!