Together med lärare Angela Stjernström

MAJ 2025
TOGETHER med Angela – en tävlingsinriktad lärare med passion för lagspel – i skolan, med familjen och på beachvolleyplan!
Maj månads Together handlar om jobb. Vi vill lyfta fram inspirerande kvinnor i vårt samhälle – kvinnor vars yrkesinsatser har stor påverkan. Vi utforskar vad som gör jobbet meningsfullt, vilka utmaningar som finns och allt däremellan.
”Jag heter Angela och är 43 år ung. Jag är mamma, dotter, lillasyster och storasyster, moster och faster, lärare och beachvolleybollspelare kort och gott. Jag älskar all form av äventyr, upptäcka nya ställen, sol och hav, berg och skog. Jag bor i Vasastan i Stockholm och trivs och njuter av stadens puls, men mest älskar jag stan när alla stockholmare flyr på sommaren. Lycka är att få cykla runt en tidig morgon på stadens varma gator, helst efter sommarregn, ensam.
På fritiden tränar jag mycket, jag övningskör med min dotter och sen går all vaken tid åt till att plugga. Jag jobbar som lärare ute på vackra Djurgården och har aldrig vaknat med söndagsångest. Nu har jag jobbat som matte/no-lärare i drygt 15 år. Jag älskar mitt jobb! Ingen dag är den andra lik. Jag får jobba med det viktigaste vi har, våra barn! Vår framtid!
”Jag kämpar för varje unge som inte tror på sig själv, som ser potential, uppmuntrar och stöttar och ibland river mitt hår, letar och klurar för att hitta lösningar framåt, för varje unge! Och jag älskar det!.”
– Angela
Hur ser en dag ut som lärare??
En dag som lärare kan till exempel vara att jag börjar morgonen med att jobba med några få elever i matematik som har utmaningar. Vi jobbar kreativt med laborativt material, diskuterar, jämför, ritar och repeterar. Dessa stunder är guld värda. Jag har möjlighet att skapa nära relationer med dessa elever, uppmuntra och förbereda dem inför kommande helklasslektion. Sen har jag en del planering, hinner kopiera, läsa och svara på mail, ta en kaffe och prata med kollegor och stämma av saker, gå på toaletten. Sen är det dags för helklasslektion i matematik.
Hos oss jobbar vi mycket med rutiner och strukturer för att trygga in eleverna i skoldagen. De ställer upp på led utanför klassrummet, går in, ställer sig bakom sin stol, jag hälsar god förmiddag och eleverna hälsar tillbaka. Vi har också tvålärarskap hos oss, så vi är två utbildade lärare på våra matematiklektioner, helt fantastiskt! Vilket gör att vi har möjlighet att arbeta på olika sätt, vi kan stötta fler elever under en lektion. Vi lär även av varandra och kan ha varandra som bollplank.
Sen äter jag lunch med eleverna, en viktig stund på dagen, där jag kan fortsätta med relationsbyggande utanför klassrummet, jag ser om eleverna äter eller inte, kan prata om fritid eller annat som ligger eleven nära. Beroende på vilken dag i veckan har jag antingen fler lektioner eller möten med kollegor.
Berätta mer om dig!
När jag själv var liten var jag urdålig på matematik, jag förstod inte alls hur allt hängde ihop, såg inte logiken eller mönster och det vackra i matematikens värld. Jag hade så dåligt självförtroende. Men på högstadiet träffade jag Karl Evert, en mattelärare med pondus, som krävde ordning och reda i klassrummet och som såg mig, såg min potential och trodde på mig. Jag minns så väl en lektion där han hukade vid min bänk, la armarna i kors på bänken och tittade rakt in i mig och sa, “Angela, jag vet att du kommer att bli något stort när du blir stor!” Inte visste jag då, blott 15 år gammal, att jag senare går i hans fotspår.

Vad ger dig mening i vardagen?
Jag älskar mitt jobb som lärare, det är så varierat, det är utmanande och givande och svårt. Att skapa goda relationer är viktigt och grunden för att jag sen ska få med eleverna i klassrummet. De behöver lita på mig, lita på att jag tror på dem, att jag finns där för att skapa trygghet och kan skapa en god miljö för att utvecklas och lära. Jag tror att jag kan vara en ganska sträng lärare, haha.. eller tydlig lärare i alla fall, Jag har höga förväntningar på mina elever och för att utveckling och inlärning ska ske tror jag att det krävs en god och trygg arbetsmiljö. Det är inte alltid så lätt och kräver mycket jobb och tålamod.
Läraryrket är ett intensivt jobb, man tar många mikrobeslut under en dag och jag är ofta väldigt trött när jag kommer hem. Då fyller jag på med ny energi i form av träning för att orka med.
En annan sak som ger mig mening i vardagen är min underbara dotter som nyss fyllde 18 år nu i maj. Kan inte fatta att hon snart är vuxen. Min dotter är min idol, hon är den mest omtänksamma, roliga, sårbara, fantastiska och kloka tjej jag känner. Genom åren är det hon som har fått mig att vilja bli en bättre människa, mamma, lärare och medmänniska. Hon lär mig nya saker varje dag. Det stoltaste jag har, att få gå bredvid henne genom livet, är en ynnest.
Märker du att skolan, både som system men även eleverna, har ändrats sedan du började undervisa? På vilket sätt??
Ja, det skulle jag nog säga. Jag upplever att eleverna idag har sämre tålamod och gärna vill “bli klar” eller “få det rätta svaret” direkt. De har sämre uthållighet generellt. Det krävs mer idag för att “locka” eleverna känner jag. Jag tror att vi konkurrerar med interaktiva roliga spel med snabba belöningar och för att inte tala om alla sociala medier idag. Det går inte att undvika.
Många tycker saker om skolan, alla har en relation till skolan då alla har gått i skolan och har med sig egna erfarenheter. Det vore toppen om politikerna kunde lyssna mer på oss som faktiskt jobbar i skolan när de fattar beslut. Synd att det viktigaste vi har ska bli ett bollplank för partiernas vara eller icke vara.

Hur arbetar ni med jämställdhet och inkludering på skol-nivå??
En viktig del i mitt läraruppdrag och som medmänniska är att lära våra ungdomar om relationer – i vardagen, på nätet, med kompisar och till sig själv. Hur vi är mot och med varandra och mot oss själva. Som biologilärare undervisar jag om relationer, kroppen, sex och samlevnad och samtycke.
Vad händer i kroppen under puberteten och vad betyder egentligen samtycke? Har vi alla samma tanke kring det? Vad är okej och vad är inte okej? Vad är straffbart? Vad betyder ett “nej”? Kan man säga “nej” på flera sätt?
Efter me too kändes det som att hela världen vaknade upp, äntligen! Ingen ska behöva utsättas för kränkningar eller sexuella trakasserier, men för att det ska ske behöver våra barn och ungdomar veta vad som är en kränkning eller trakasserier, vad som är rätt eller fel helt enkelt.
Mycket idag normaliseras, våra beteenden, och allra mest på nätet, där sprids bilder och information innan vi knappt har hunnit att blinka. Vad gör det med oss? Vi, alla vuxna, behöver vägleda våra barn, för alla barn vill göra rätt, de vet inte alltid bara vad som är rätt. Dessa lektioner är så givande och kul. Vi skrattar mycket, men det är också mycket allvar. Hur vet du till exempel om någon vill ha en kram, en puss, ha en bild? Måste du krama farmor på släktträffen? Nej, det behöver du inte! Listan kan göras lång.
Det blir väldigt många fina samtal med kloka 11-12-åringar om kropp och knopp. Så viktigt ämne som jag hoppas att många no-lärare med mig vågar att verkligen undervisa om, vi behöver normalisera att prata om allt som rör känslor, sex och samlevnad, samtyckte, att du får vara du och jag får vara jag och att vi lever här tillsammans. En annan viktig del är att lära känna sin egen kropp. Visste du till exempel att klitoris är den kroppsdel som har flest nervändar, ca 8 000, till skillnad från toppen av penis som har ca 4 000. Haha, viktig information va?! 😉
När du inte jobbar, vad ger dig glädje?
Förutom min älskade dotter så fyller jag på energi i sanden på beachvolleybollplan. För snart 6 år sedan hittade jag till beachvolleybollen efter en utdragen fotskada och operation efter en olycka på handbollsplan. Handboll har jag spelat sedan jag var 10 år och jag har lyckats bryta båda fötterna på handbollsplan (inte samtidigt som tur är, haha!).
Jag blev iaf tillsagd av min läkare att jag aldrig skulle kunna springa igen, det kändes som att mitt liv tog slut. Jag blev helt tom. Ärligt blev jag nog deprimerad ett tag. Sen såg jag ett inlägg på facebook om en grundkurs i beachvolleyboll. Jag hade inget att förlora, samlade mod och åkte dit helt ensam, kände ingen men föll pladask för sporten och blev kär.

Dessa 6 år har jag inte bara utvecklats och blivit bättre på sporten. Jag har mött fantastiska människor och fått vänner för livet, åkt på olika träningsresor, hängt på stranden i Tylösand i sol, regn och vind, åkte till Paris och såg Sverige ta hem ett OS-guld i beachvolley, en helt galen upplevelse på en vacker plats framför Eiffeltornet. Får fortfarande gåshud när jag tänker på det. Jag har fått ett nytt sammanhang och en varm gemenskap. Så tacksam för det. Jag fick livet tillbaka. Tänk att man kan börja på en ny sport när man är 37 år. Jag började tävla, jag är ju en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, haha, det vet alla som känner mig, och i somras spelade jag SM nere i Tylösand. Superkul!
Vad har livet lärt dig, och vad skulle du vilja dela med dig till andra kvinnor??
Oj, Livet har lärt mig att det aldrig är för sent. Följ dina drömmar, om det så är att hjälpa ungar att finna glädjen i matematikens värld eller att bestiga ett berg. Du ansvarar för ditt liv. Du har möjlighet att påverka och göra val som får dig att må bra! Våga! Be om hjälp, sträck ut en hand, bjud in. Omfamna livet med värme och kärlek!

“Every new beginning comes from some other beginnings end”.
* * *
Stort tack Angela för din tid och inspirerande delning, du är grym!