Together med Hajar Alsaidan - Heja Livet

Together med Hajar Alsaidan

Foto Lisa Thanner

15 NOV 2021, GÖTEBORG

HEJA LIVET TOGETHER – Om ”HOPPET” och projektet DRIVA tillsammans med Hajar Alsaidan.

Tillsammans med åtta andra kvinnor, har Hajar Alsaidan sedan 2008 drivit kvinnoföreningen Hoppet i Angered, en ideell organisation som syftar till att öka kvinnors självständighet i Göteborgs förorter.

Det är en plattform för att uppnå frigörelse för kvinnor från förorten, säger Hajar.

Föreningen sysselsätter exempelvis kvinnor som står utanför arbetsmarknaden med att laga och sälja mat, men sedan två år tillbaka erbjuds de även möjlighet att övningsköra gratis genom projektet Driva.

Vi ser körkortet och förflyttandet som en rättighet, och syftet är att ge så många kvinnor som möjligt den här rättigheten, säger Hajar Alsaidan, projektet DRIVA.

Nedan hittar ni vår intervju med Hajar.

”Genom DRIVA lär välbärgade kvinnor utsatta kvinnor att köra bil i utbyte mot matlådor.”

HAJAR ALSAIDAN

Hej fina Hajar! Berätta för oss, vem är du och vad är din roll i Hoppet?
Mitt namn är Hajar, jag är 26 år och bor i Göteborg med min man och min 4 månaddrs gamla son Josef. Jag är socionom, socialentreprenör, författare och föreläsare. Jag arbetar med att försöka omfördela makt och resurser för främst kvinnor i utvecklingsfaser. Jag skriver om innivativt socialt arbete och föreläser om intersektionell feminism och aktivism. Jag får ofta frågan, hur hinner du med allt? Eller frågan, vad jobbar du med ’egentligen’? Ja, svaret är att jag inte valt mitt jobb, utan att mitt jobb har valt mig. Jag arbetar med att frigöra mig själv från alla barriärer och begränsningar som hänger på mig som kvinna. Sen på vägen, försöker jag få med mig andra kvinnor och inspirera dem till att göra samma sak. Jag är Hoppets grundare och ordförande.

Hur tycker du att samhället har förändrats under dessa 14 år som föreningen varit aktiv för utsatta kvinnor i förorten? Är det samma utmaningar nu som då? Vad är de stora skillnaderna (om det finns några)?
Ibland känner jag att tiden står still hos de utsatta och marginaliserade människorna. Som om tiden kan gå, generationer kan bytas ut, och ändå kvarstår samma destruktiva strukturer. Dels i människorna själva, efterson frigörelsen är en lång process som sker över flera års tid. Men också för att det inte finns tillräckligt med aktiva hjälpinsatser som är utformade av målgruppen för målgruppen och därför ger resultat.

Jag har upplevt att mycket har varit sig likt. Samhällets hjälpinsatser har inte förbättrats, starare stramata åt ännu mer med tanke på New public manegment. Det finns en idé hos de som arbeta med hjälpinsatserna för utsatta människor att de liksom borde ”skylla sig själva” för sitt lidande. En fullkomligt problematisk inställning som gör att vi kopplar bort människan från hennes kontext och antar att hon ”valt” sitt lidande, och inte att många kringliggande faktorer påverkat eller direkt startat hennes lidande. Under mina 14 år har jag bara märkt att vissa frågor börjat få utrymme i det offentliga rummet, frågor som rör underklassen och de marginaliserade människorna. Vilket ju är bra, men det är ofta intiativ som tas från de utsatta själva och utrymmet och resurserna de får är fortfarande minimalt. Jag tror att regeringen, kommunerna, vi medborgare och samhället i stort kan bli så mycket bättre!


Mat är ju verkligen något som kan förena människor. Vilka är anledningarna till att matlagning är så kopplat till frigörelse och hopp för kvinnorna i er förening?
Egentligen är det bara det faktum att maten är kvinnornas gemensamma nämnare som gör att vi riktar in oss på mat. Det hade lika gärna kunnat vara något annat. Men mat är en del av vad som behövs för att sköta ett hem och en familj.

Många av Hoppets kvinnor har uppfostrats till att se det som sin plikt att kunna laga mat för att kunna tillgodose sin familjs behov. Det är något fint att göra när det inte är upphov för våld, vilket det är för många kvinnor på Hoppet. Middagen skall vara redo annars är kvinnan en ”dålig människa.” Middagen skall vara redo annars kan hon bli utskälld, slagen, skuldsatt och så himla smutskastad.
Så att vi arbetat med just maten är för oss ett sätt att omvandla en riskfaktor till en skyddsfaktor. Det som är kvinnans betungande plikt förvandlas till hennes medel i vilket hon uppnår självständighet och frigörelse.

Vad betyder hopp för dig?
Kämparglöd, plikten att inte ge upp.

Ni har startat upp det otroligt fina konceptet DRIVA som man kan se mer om i klippet nedan. Berätta om det!
Genom DRIVA lär välbärgade kvinnor utsatta kvinnor att köra bil i utbyte mot matlådor. DRIVA är ett holistiskt projekt som reser sig på frigörelsepedagogiska och socialpedagogiska principer. Syftet är att så många kvinnor som möjligt skall lära sig köra bil för att öka sin självständighet. Men också för att bli mer attraktiva för arbetsmarknaden då många arbetsplatser kräver körkort.

Många kvinnor i er förening har varit begränsade pga destruktiva livssituationer, och tack vare er har de ett sammanhang som stärker och stöttar dem. Det vill man ju fira! Vad äter vi på en ordentlig festmåltid beställd av er?
Vårt julpaket är alldeles perfekt och det innehåller följande: Birjani ris, Kyckling, Dolma, Ostrullar, Falafel, Sambosa, Mini kebab, Linsgryt, Ash gryta, Kikärtsgryta, Ungsbakade grönsaker, Hummus, Baba ghanush, Inlagda grönsaker och sallad!

Om man är orolig för att en kvinna i sin närhet som man önskar fick komma i kontakt med er förening, kan man kontakta er då?
Ja absolut! Vi har en stödtelefon för utsatta kvinnor och lång erfarenhet av att hjälpa, ring oss!

Hur går man tillväga om man vill engagera sig och stötta det fantastiska som ni gör?
* Bli handledare på DRIVA!

* Beställ mat på Hoppet

* Följ oss på @catering_hoppet

* Följ oss på Facebook där vi heter Hoppet

* Köp vår bok Hoppet: Kvinnorna, kryddorna, kampen

Stort tack Hajar Alsaidan för din tid och allt ni gör!

Källa: Svt.se och GP.se

Foto Lisa Thanner