Together med Cajsa Caroline Bartholdson

Vem är du?
Jag heter Cajsa Caroline Bartholdson och jobbar som skådespelerska. Jag kommer från Höllviken, växte upp i både Sverige samt några år i Schweiz, och bor sen 15 år tillbaka i England. Privat kallas jag Cajsa, men britterna har väldigt svårt för just den stavningen och efter ett år av castings där jag varje gång fick förklara (och rätta!) uttalet och berätta vart namnet kom ifrån, bestämde jag mig för att använda mitt mellannamn Caroline.

Sen dess känns det lite som jag har skapat två personligheter, en del av mig är oerhört driven, målmedveten, utåtgående och älskar att stå i centrum. Den andra delen myser gärna hemma i vår lilla by utanför London där jag bor med min engelske man, två döttrar och hund.

Var kommer drömmen om skådespelaryrket ifrån?
Drömmen om att bli skådespelerska var nog något som växte fram successivt. Mina bästa barndomsminnen är när jag fick gå på teater. Jag minns hur vi fick klä upp oss för att gå på Malmö stadsteater, och klädde man upp sig då var det ju något speciellt. Den magin som finns på scen var otroligt kaptiverande; när mammas väninnas son spelade Oliver i en amatörsuppsättning av Oliver Twist och vi fick gå backstage var jag helt tagen. Kniven som hade dödat Nancy var en teaterkniv och Olivers blåmärken var ju smink.

Jag minns också det ruset jag upplevde första gången jag själv stod på scen som vildvittra och rövare i en skoluppsättning an Ronja Rövardotter på lågstadiet. Jag kan vara rätt tyst och lite av en introvert i mitt privata liv men på scen (eller framför kameran) är det som att något vaknar till.

Kärleken till teater har funnits så länge jag kan minnas, men när jag var 12 år och blev störtförälskade i Leonardo DiCaprio i filmen Romeo + Julia bestämde min bästis och jag att det enda sättet att kunna träffa honom var helt enkelt att bli kända skådisar själva och där föddes väl drömmen. I början var det många som höjde på ögonbrynen och sneglade lite när jag berättade att jag skulle bli filmstjärna. Men jag stod på mig och till slut tog jag steget att flytta till London.

Du har sagt att skådespelares framgång ofta mäts i kändisskap med frågor som “Är du känd?” eller “Vad kan jag se dig i?” – varför tror du att det är så?
Jag tror att det är svårt att förstå att yrket skådespelare är så mycket mer omfattande än att bara gå på röda mattan och vara känd. Man ser inte allt det hårda jobbet som ligger bakom. Det krävs ett viss sort psyke att kunna bjuda på sig själv, gång på gång, men sen få nobben och inte få jobbet, eller spendera flera veckor med att skapa utan att filmen eller pjäsen riktigt uppmärksammas. Man jobbar inte för att bli känd, det är bara en biprodukt av yrket. Det är också bara ett fåtal av alla skådespelare som blir kända, och det är inte heller alla som vill bli det. Är man känd så har man ‘lyckats’ i branschen. Förutom film och teater omfattar yrket även voice over, när man röstar reklamfilmer och TV spel mm, att läsa in ljudböcker, att vara med i reklamfilmer och det krävs även skådespelare i olika utbildningssammanhang tex inom vården, men de jobben uppmärksammas inte på samma sätt och om man mäter framgång i kändisskap, så har ju de skådespelarna inte lyckats alls. Men jag har många vänner inom branschen som regelbundet jobbar och kan livnära sig (och lever bekvämt!) på att vara skådespelare utan att vara direkt kända.

Vad är din reflektion kring att ditt yrke “sattes på paus” förra året pga Corona?
Den här pandemin har ju verkligen ändrat mångas planer, det är snart ett år sen vi gick in i vår första lockdown här i England, och just ni sitter vi hemma i lockdown nummer 3. Skådespelaryrket är redan ett påfrestande yrke, man vet ofta inte när nästa jobb kommer och man lägger ner otroligt mycket energi på auditions, castings, och möten och har man tur får man jobbet. Det har både varit ledsamt att chansen att ens kunna jobba satts på paus, men samtidigt så har den stressen som kommer med yrket också tagits ifrån mig och jag har kunnat fokusera mer på mig själv och min familj. Vårt hektiska liv med pendling in till London och sista minuten castings som ska klämmas in mellan skollämning och hämtning, har fått ett helt nytt lugnare tempo.

Industrin har nu startats upp igen men det är mycket som har förändrats under pandemin. Auditions och castings gör man nu genom självinpelningar och möten och även repetitioner hålls via Zoom eller Teams. Flera reklamjobb ber om ‘bubblor’, alltså folk som bor ihop för att minska smittspridning.

Även om jag inte har kunnat jobba så mycket som jag hade velat har jag ändå lyckats skicka iväg självinspelningar till både reklamfilmer, filmer och voice over jobb. Jag har lyckats boka en del jobb också, men ett har blivit uppskjutet och ett annat sitter jag och väntar på om det kommer gå att resa till på grund av reserestriktioner nu när vi är i lockdown. Så även om jobben nu börjar komma så är det fortfarande en stor ovisshet som råder över huruvida om och när de händer.

Du arbetar med en form av konst – vad är det roligaste med att just uttrycka konst?
Det är nog det bästa som finns. Jag älskar att varje roll bor i en egen värld som jag får skapa. Och att kunna få känna känslor som jag inte nödvändigtvis känner själv. Det finns inget bättre än uppslukas av världen man skapat och få leva i den på scen eller framför kameran. Det bästa med mitt jobb är att varje dag är annorlunda. Även om man står på scen och framför samma pjäs, så utvecklas man i den rollen och världen man skapat bara växer och får mer djup. Och framför kameran tycker jag nästan det är helt magiskt att göra samma sak gång på gång i de tagningarna som krävs för just den scenen.

Men det som är bäst, är att människor som får se det jag skapar får uppleva det den magin som jag blev förälskad i som liten. Pay it forward liksom.

Om man drömmer om att skådespela – vilka är dina bästa do’s and don’t för att komma igång?
För dig som drömmer om skådespelaryrket så säger jag go for it. I värsta fall så kanske du inte kan livnära dig på det, men det är det inte många som kan. Men det gör inget om man inte är känd, går på röda mattan eller har en massa Oscarsstatyetter hemma.

Så mina bästa tips är: Gör inte det för att bli känd eller för att minsann visa folk vad du går för eller för bekräftelse, utan gör det för dig; för att du vill och för att när du står på scen så mår du som bäst.

Lär dig hur industrin fungerar. Vem ansvarar för castings? Vem kan du kontakta för att få jobb? Med alla sociala medier är det nu lättare än någonsin.

Förstå att det är inte bara glitz and glamour, utan väldigt mycket ‘nej tack, nästa’. Man måste ha skinn på näsan och förstå att man är den man är och om du inte får jobbet så är det antagligen för att nästa person passade bilden regissören hade av karaktären bättre. Det betyder verkligen inte att du var för ful, för tjock eller urusel.

Gå med i amatörteaterförbund och var med i kort/lågbudgetfilmer – skapa kontakter!

Förstå vad du är värd. Säg inte ja till alla jobb bara för att du tror att du måste. Det kommer fler jobb. Man får säga nej.

Viktigast av allt är kanske att hitta likasinnade som kan guida, svara på frågor, tipsa. Skapa kontakter som kan hjälpa varandra, just den här industrin kan kännas ganska ensam, så skapa ett support nätverk för allt i livet är bäst med support och stöd.

*

Vill ni se mer av Cajsa hittar ni henne på @carolinebartholdson på Instagram!