Krönika av Kerstin Carlbergh – Föreläsare och framtida bonde - Heja Livet

Krönika av Kerstin Carlbergh – Föreläsare och framtida bonde

16 APRIL 2023, STOCKHOLM

Heja Livet Krönika av Kerstin Carlbergh som ger perspektiv på att verkligen göra det man önskar och inte följa normen.

”Jag föreläser sedan 2019 om konsekvenserna av skam och hur vi i olika sammanhang kan hjälpas åt att utmana den här känslan som ställer till det så mycket för oss. Jag använder egna erfarenheter av att leva med psykisk sjukdom (OCD), en stor portion humor och en genuin vilja att hjälpa andra”

Läs hennes insiktsfulla krönika nedan.

”Vem vill inte känna att varje dag är ett äventyr och att livet alltid överraskar? Vem vill inte träffa spännande människor världen över, se fantastiska vyer, och uppleva det som är okänt?

Jag. Jag vill inte det.”

KERSTIN CARLBERGH

Nu fick jag tyvärr den här insikten helt nyligen,
och jag vågar knappt tänka på hur mycket energi jag lagt på att försöka vara någon jag inte är. Jag visste inte att jag inte ville göra de där sakerna, men nu i efterhand kan jag onekligen se att tecknen fanns. Riktigt tydligt med. Som att jag alltid tänkte; ”det där skulle vara så häftigt att berätta om – efteråt”. Jag ville egentligen aldrig göra något, men gärna ha gjort det. Jag ville berätta om de häftiga resor och modiga insatser för andra människor jag vågat mig på. Hur jag hade satsat allt på något jag brann för och packat mitt pass och ett par extra trosor för att sedan sticka ut i världen. Jag läste och hörde om det överallt. Människor som precis som jag har det stora privilegiet att fundera över och göra saker i livet utöver att bara klara oss. De var spontana, modiga och reste jävligt mycket. Jag beundrar och avundas det av hela mitt hjärta! Men tanken på att själv leva så har alltid gett mig både stressutslag och dålig mage.

Som tur är har jag haft en grym ursäkt
för att känna på det viset, nämligen att jag lever med svårt tvångssyndrom. Det är en psykisk sjukdom som gör att jag lever i en rädsla för smitta och en rädsla att råka skada någon. Den tog under många år upp all min vakna tid med ångest och tvångshandlingar, både på jobbet och privat, men bara jag blev bättre så skulle den där äventyrliga personen som låg och gömde sig kunna komma fram!

Men, det visade sig att jag inte alls är äventyrlig
Men, det visade sig att jag inte alls är äventyrlig. Varken före eller efter flera års terapi för den här sjukdomen. I stället har jag fått inse att jag som person är ganska trött, bekväm och lite rädd. Jag vill bara ha det tryggt och mysigt och min dröm är inte alls att ge mig ut i världen in i det okända. Glöm det. Jag vill ha dagsutflykter, katt på magen, god mat och ett hem där jag trivs och spenderar massor med tid. Jag vill aldrig se en flygplats igen i mitt liv om jag kan undvika det och jag kommer aldrig någonsin ”satsa allt jag äger och har” och följa min dröm. Eller jo, jag satsar, men sakta och metodiskt med en Excelfil i bakgrunden där jag kan checka av att jag verkligen inte glömt något. Jag vill gärna träffa nya människor och upptäcka nya saker. I Skåne. Och kanske lite utanför dit jag kan resa utan att lämna marken.

All den energi jag lagt på att ha ångest över drömmar
jag inte lyckas uppfylla för att de inte är mina, ska jag lägga på att försöka hitta en gård. Där ska jag jobba för att ta tillvara, återanvända och skapa en plats för människor att träffas. Där ska det finnas gulliga djur och kakor. Jag ska hitta mitt sätt att göra något för andra som inte tar knäcken på mig själv. Jag ska uträtta småskaliga stordåd.

Jag tänker också fortsätta berätta högljutt
om hur skam över att känna mig så fruktansvärt tråkig och konstig gjort att jag tackat ja till saker och sedan önskat att jag kunde spola ner mig själv i toaletten för att slippa.

Ingenting har någonsin gjort mig så lugn och handlingskraftig som när jag glömde min dröm. Eller rättare sagt när jag glömde den dröm jag trodde vi alla skulle ha.

Kerstin Carlbergh

Föreläsare & framtida bonde

http://www.carlbergh.se