Kan man verkligen bli gravid på bröllopsnatten?

Som BVC sjuksköterska blev jag ständigt påmind genom mitt jobb att jag längtade efter egna barn, men kunde också känna en stor ödmjukhet eftersom jag har sett och hört så många olika öden.

Long story short: Vi träffades sent i tjugoåren, efter att vi pluggat klart, sett världen och hunnit fundera över vad vi ville med livet. Efter 3 år som par stundade bröllopet och det fanns ingen tvekan att vi ville försöka bli gravida direkt efter.

“Barn kom på tal tidigt – vi båda hade en önskan. Men vi ville gifta oss först”

För att få koll på cykeln och inte riskera att det tog tid att få kroppen i balans efter hormonella preventivmedel valde vi att gå över till Natural Cycles redan ett halvår innan bröllopet. Konstigt nog var det enklare för mig att komma ihåg att mäta tempen varje dag än att svälja en tablett dagligen. Det blev också ett slags ritual att checka in med mig själv.

När bröllopet närmade sig steg också längtan till barn, men också funderingar kring hur det skulle gå för oss. Det kan ju vara svårt, kanske kommer det inte att gå alls? Kanske borde vi försöka redan lite innan, för om det skulle ta sig direkt så borde det gå att dölja i en brudklänning? Men tänk om jag skulle vara illamående hela bröllopet?

Vi förstod att ägglossningen skulle vara några dagar efter bröllopet. Jag tyckte det var skönt, då behövde jag inte stressa över att få till något ”reproduktionssex” mitt i all bröllopsstress!

Bröllopet kom, stressen släppte, allt var fantastiskt och vi åkte iväg på bröllopsresa. Enligt appen var det alldeles strax ägglossning och jag tog även ett ägglossningstest på morgonen efter bröllopet som bekräftade positivt. Vi hade mycket att uppleva och prata om under resan, men i bakhuvudet var det många tankar och en nyfikenhet kring om det skulle gå. Tänk om. Tänk om inte. Känslan av att inte ha kontroll var svår för mig – att lita på livet och att det skulle bli bra oavsett vad som hände.

Men redan i slutet av bröllopsresan började jag känna av symptom.

Klipp till nio månader senare och vi åkte in på förlossningen. Han tittade ut och föddes nio månader och en dag efter vårt bröllop.

Jag kan nästan skämmas över hur problemfritt det var att bli gravida. Jag älskar vår historia men jag vet samtidigt hur den kan vara svår för de som kämpar och ibland kan jag känna att jag liksom står i tacksamhetsskuld. Är jag tillräckligt tacksam för vårt barn och är jag tillräckligt tacksam för resan fram till honom? Jag hade en del oro under själva graviditeten och det var en sån lättnad efter födseln. Och vem vet hur, eller om, det går nästa gång?

Det enda jag vet är att jag har verktygen för att känna min kropp och cykel. Även om jag har gått över till att sova med NC° Band nu – så kommer jag fortfarande hålla i min egen lilla stund för mig själv på morgonen.

Jag känner mig tacksam.

/Hanna