Together med Marija Aurell om att börja leva för sin egen skull.

STOCKHOLM Januari 2024

Marija Aurell 39 år, livsstilsentreprenör, föreläsare, pulscoach, fotograf och produktutvecklare delar med sig om sitt val att börja leva för sin egen skull.

Att börja leva för sin egen skull.

Berätta om din bakgrund och vad som slutligen drev dig fram till beslutet att börja leva för din egen skull. 

Jag gjorde mitt livs viktigaste exit. Med en sanslöst stark skräck för framtiden och med övertygelsen om att jag inte kunde någonting, inte förstod någonting och med en självklar vetskap om att jag inte hade något värde, klev ur mitt liv som jag kallar del 1. Ändå visste jag att det var det enda rätta. Jag levde i en relation med en man som visste allt om livet. En man som jag såg upp till och som jag kände väldigt stor tacksamhet till för att han valt just mig. Min ”räddning” var att kroppen började säga ifrån med alla tänkbara signaler. Till en början försiktigt men mot slutet så kraftfullt att jag blev sjukskriven på heltid. Krisreaktion och depression var det läkaren skrev in i min journal. Detta i kombination med ett ultimatum från honom: ”Jag är redo att satsa på vår relation, men då måste du förändra dig. Och du har ett väldigt stort jobb att göra.” 

Den kvällen valde jag att tacka nej och börja mitt livs största resa; att försöka leva för min egen skull, vilket är det viktigaste beslut jag någonsin tagit.   

Kan vara svårare än man tror att faktiskt leva för sin egen skull?

Ja. Det är det svåraste jag gjort – men ändå har jag faktiskt aldrig tvivlat på att det var det rätta. Jag är fortfarande sanslöst påverkad av efterföljderna där både det psykiska, materiella, ekonomiska och eftervåldet finns med i min vardag. Även fast jag har lång bearbetning kvar, har jag kommit lång väg på resan där jag följer mig själv och det är varför jag valt att jobba i mitt egna företag som livstilsentreprenör. 

Hur gör man om man känner att man fastnat i en roll där man finns till för andra men inte så mycket för sig själv. Hur bryter man sig loss? 

Jag utmanar mina mentala rädslor dagligen men har hittat mig själv med hjälp av att vara utomhus så mycket som möjlighet och med hjälp av naturen skapar jag mina egna upplevelser. Tack vare mitt behov av att behöva ”ta igen” alla de år jag levt för att göra honom nöjd, har jag börjat bygga upp en inre styrka i att det är jag som bestämmer över mig själv nu och att den viktigaste människan som jag vill göra nöjd är mig. Sedan ett år tillbaka är jag ute och föreläser om hela min resa. Hittills har det främst varit på kvinnojourer runt om i Sverige, men också för gymnasieungdomar om hur en sund relation bör vara och för företag som vill ge sin personal inspiration till att ta hand om sig själva för att sedan orka hjälpa andra. 

Hur förhindrar man att man hamnar i ”gamla vanor” igen där man tillåter andra att styra över ens liv? 

Under mitt första år av livet del 2, som jag kallar det, bar jag dagligen på övertygelsen om att aldrig mer kunna skratta skapade jag mina mind-lines: 

Ett andetag i taget. 

Hans sanning – inte sanningen. 

Jag behöver inte rädda världen idag. 

Bryt en känsla med hjälp av en aktivitet. 

Få kontroll genom att ta kontroll. 

För vems skull? 

Jag är viktigast i mitt liv. 

De har blivit otroligt viktiga för mig och eftersom jag fortfarande bearbetar och jobbar för att bygga upp min självkänsla igen använder jag dem fortfarande ofta. 

Det jag är helt säker på är att jag lever på riktigt nu och jag tycker om känslan att det är upp till mig att använda livet. Nu när jag ändå är här ❤