Together med Julia Andrén - Heja Livet

Together med Julia Andrén

10 JULI 2020, PLATS

Tema Hållbarhet & Miljö.

Lev Livet, för både dig själv & vår planet – En text om Hållbarhet ur två perspektiv skriven av Julia Andrén

En natt. Så snabbt kan det gå att omvärdera hela livet. För mig hände det för snart 3 månader sedan då jag vaknade upp och kände att något inte stämde. Halva kroppen började plötsligt domna bort.

Jag började googla. Fullkomlig panik, oavsett sökträff var domen: dödssjuk. Jag fick bråttom att boka en tid på vårdcentralen och där började man med blodprov: är det borrelia? Är det MS? Har jag fått en stroke? Sedan blev jag skickad på akut röntgen. Väntade i sex timmar men möttes till slut av en läkare som självsäkert konstaterade att en stroke kan det inte vara. “Är det något, så är det en neurologisk sjukdom”. Men baserat på att jag är 31 år så trodde läkarna att det var stress. OK tänkte jag, jag checkar ut.


Kopplar bort ett par dagar utan barn och stress, stänger av mobil och sover igen förlorade timmar. Försöker koppla av. Men känslan att något inte stämmer finns där fortfarande och paniken är svår att stöta bort. Efter 18 oroliga dagar, med påtryckningar och hjälp av kontakter, fick jag tillslut min röntgen och beskedet: En godartad hjärntumör i lillhjärnan som orsakat en hjärnblödning.

En hållbar livsstil, på alla plan, det är avgörande för att vi alla ska må bra.”

JULIA ANDRÉN

Plötsligt vändes allt upp och ner. Jag greps av total panik och förtvivlan. Alla dessa diagnoser som helt plötsligt sattes på mig. ”Hjärntumör” och ”hjärnblödning” betyder ju dödssjuk för mig. Väldigt svårt att ta in ”godartad” i samband med en hjärntumör. Vad betyder det? Hur kan det stämma? Jag har ju aldrig känt mig så stark som just då. Jag har fött två barn, jag tränar regelbundet och har en hälsosam livsstil. Jag har aldrig känt mig så levande!

Man ger mig två alternativ. Att operera bort tumören. Eller låta den vara kvar. Att ta bort den är riskfyllt och kan leda till allvarliga bestående men. Att låta den vara kvar innebär 50% risk att jag får en blödning till. Inte ett helt enkelt vägskäl att stå inför. Men det innebär också 50% chans att det inte kommer någon mer blödning. Det tog ett tag för mig att se det som en chans, men nu när jag gör det har jag bestämt mig för att det är den fina hoppfulla chansen jag ska fokusera på. Det är det bästa alternativet jag har. Jag ser inte längre mina diagnoser som en dödsdom.

Tumören är nu en del av mig och den får mig att inse att livet är inget vi kan ta för givet. Den får mig att vara mer närvarande i varje stund med insikten att livet är bra härligt. Givetvis kommer det dagar då allt känns väldigt orättvist. Men jag känner mig tacksam. Livet händer här och nu. Och just nu känner jag mig minst lika levande som jag gjorde innan den där morgonen.

Jag är mamma till två små pojkar, tre och ett år. Jag vill att dom ska växa upp i en trygg och välfungerande värld. Nu, mer än någonsin vill jag att vi alla gör bra val för framtiden. Tumören kan jag inte påverka, så istället väljer jag att fokusera på vad jag faktiskt KAN påverka. Därför tänker jag en extra gång innan jag kastar plast bland kartonger eller låter lamporna stå på i ett rum vi inte befinner oss i. Tänk om vi alla hade tänkt lite mer på att leva hållbart, både för oss själva och för vår planet?

Om vi, och våra barn och barnbarns barn ska få fortsätta leva härliga liv på planeten så måste vi också ta hand om den. En hållbar livsstil, på alla plan, det är avgörande för att vi alla ska må bra.

För mig fick klimatet och miljöfrågan en ny innebörd efter nyårsafton 2018. Jag firade in det nya året med mina närmsta vänner och under middagen gled vi in på samtalsämnen om hållbarhet. Det var tydligt att vi alla kände både någon form av skuld och ansvar. Vad gör vi egentligen för vår planet? Minns att en av oss sa: ”Det spelar ju ingen roll om jag gör något för miljön, för om ingen annan gör det så kommer inget förbättras”.

Men, det är ju så, om vi bara gör NÅGOT och samtidigt kan få fler att haka på, så kommer vi göra skillnad. Den kvällen kom vi fram till 12 initiativ, ett för varje månad och vi avslutade det gångna året genom att sätta dessa 12 enkla initiativ på print, övertygade om att kunna få med oss MÅNGA. Där och då föddes #hållbarhetskalendern och nästan 200 personer hakade på.

Under hela 2019 gjorde vi allt från att äta vegetariskt, konsumerade mindre, plockade skräp och stod på loppis. Plötsligt känns det lite bättre i magen. 2020 kickades igång med lika många initiativ. Och jag gjorde ett inlägg här i Heja Livet som fick ännu fler att hänga på. Jag är så stolt att vi är många som faktiskt gör NÅGOT för hållbarheten och miljön, och vi inspirerar dessutom andra till att göra detsamma.

Jag skriver det här med förhoppning att kunna få med mig fler på resan mot en friskare planet, ett hållbart liv och en ljusare framtid. Och tro mig – jag vet att här finns fantastiska eldsjälar som redan gör så mycket mer för klimatet, än vad jag gör. Men vi måste alla börja vår resa någonstans, och jag har börjat min här. Kanske kan jag inspirera någon att också ta steget och börja sin förändring? Ett litet wake up call som bidrar till en mer hållbar livsstil. Jag hoppas!

Om två veckor är det dags för nästa röntgen. Till dess lever jag livet till fullo. Jag har slutat tänka på vad som komma skall. Jag lever i det berömda nuet och jag njuter. Mer än någonsin. Jag omger mig av människor som ger mig energi och som får mig att skratta. Jag köper mer ekologiskt, källsorterar och tar alltid cykeln eller går framför att ta bil. Ganska basic. Men om vi alla hade gjort det, då HADE vi gjort skillnad. Så låt oss nu leva, njuta och ta tillvara på vår dyrbara tid på jorden. För jag vill hålla, jag vill att ni ska hålla och jag vill att vår jord ska hålla.

*

Tack finaste Julia Andrén för ditt stora mod och för att vi fick dela dina ord här i Heja Livt, all lycka önskar vi dig!

Vill du följa Julia?

Gör det via Instagram på @juliaandren