Together med Caroline Jönsson om jämställd fotboll - Heja Livet

Together med Caroline Jönsson om jämställd fotboll

STOCKHOLM

Att driva på utvecklingen och förbättra villkoren för utövare inom idrotten i stort och fotbollen specifikt, brinner Caroline för.

Vise ordförande i Svenska Spelarföreningen, Generalsekreterare i Sport Pro Sverige, Styrelseledamot i FIFPRO (global Union för fotbollsspelare), legitimerad psykolog, föreläsare, social entreprenör och sist men inte minst: före detta Svensk landslagsspelare – Caroline Jönsson är en kvinna i en egen liga!

”Vad laget behöver är någon som har tid att se alla, uppmuntra andra saker, finnas där, ta diskussioner om annat än fotboll. På det sättet kan vi påverka och stötta massa. Det gäller minst lika mycket i att utbilda de unga killarna inom idrotten, de behöver mer kvinnliga förebilder”

Hade du någon (kvinnlig) förebild/inspiration då du var liten?

Jag har alltså haft många bra kvinnliga förebilder. Jag hade en kvinnlig tränare som liten, Lena Olsson i Sövestads IF, och vidare kvinnliga ledare både i Skånelaget och i ungdomslandslagen, Pia Sundhage i flicklandslaget. 

Utöver fotbollen hade jag en farmor som jag så upp till, som var bra på allt möjligt men totalt ointresserad av fotboll. Vilket kan vara nog så viktigt!

Min mamma har alltid gått sin egen väg, följt sin passion med enorm drivkraft, varit rättvis och arbetad hårt.  Jag vill dock även säga att jag haft bra manliga förebilder, då pappa tex verkligen varit rättvis och sett det som självklart att jag ska följa min passion och stöttat mig i det!

Vilken roll har fotbollen haft i ditt liv och vad ser du tillbaka på som bästa minnen?

Bollen som leksak intresserade mig lika tidigt som jag kunde gå! Fotbollen som sport och bransch innefattar så otroligt många olika lager, från det att bli bättre på något, lagsport och variationen i personligheter och egenskaper.  Särskilt alla människor du får komma nära, djupa relationer, alla resor, media och näringsliv/sponsorer du ska klara att hantera, orättvisor i världen som blir påtagliga av olika anledningar, utmaningar jag har fått ta mig igenom. Det skapade ett intresse både för psykologi i allmänhet samt ett enormt driv för att skapa rättvisa.

När jag ser tillbaka på fotbollen är självklart minnes som VM resan 2003 något som sticker ut – men oftast är mina minnen, små händelser; tex när vi 1996 satt i korridoren Leriga, drack coca cola och åt mariekex till middag och skrattandes i Kina. Vi hade med MFF vunnit mot deras landslag och allt var stängd när vi kom till hotellet pga det Kinesiska nyåret!

Men de bästa minnena är oftast kopplade till olika personer, händelser utanför fotbollsplanen snarare än resultat.

Vad tror du är anledningarna till att damfotbollen har gått framåt så mycket och blivit så populär som den är idag?

Förutsättningarna i form av träningsmiljö för att lyckas är mycket bättre idag. Vi har börjat organisera damerna på ett helt annat sätt, gjort det möjligt för kvinnor att ställa krav på villkor, våga berätta i media om hur det faktiskt ser ut, kräva annat bla. professionella ligor och arbetsmiljö. Vilket ger dem rätt till bankkonto, sjukvård och att organisera sig i fackklubbar som arbetare. 

Företag har börjat ställa krav på jämställhet för att verka inom fotbollen. De stora klubbarna har insett det och insett hur mycket pengar det går att tjäna på damfotbollen nu och framåt. FIFA VM 2023 omsätter än så länge 6,2 miljarder, så pengarna finns där.

Du har gjort ett fantastiskt jobb för jämställdhet inom fotbollen, vad var nycklarna för att uppnå det du gjort?

Jag har haft enorm nytta av min utbildning som psykolog, förstå förändringsprocesser, förstå maktperspektiv och genusteori samt sätta mål och kunna driva dem. Den viktigast nyckel för mig har varit att kunna sätta riktningen, hit ska vi – sen kan ingen driva en förändringsprocess själv. Det måste komma från de människor du vill förändra för. Det du kan göra, är att ge förutsättningar för att det ska hända. 

När jag satte upp målen och riktningen för styrelsen i FIFPRO 2014 såg några av dem ut såhär:

  • Kvinnliga medlemmar som professionella spelare i FIFPRO (då fanns inte det)
  • Kvinnor i beslutsfattande positioner (styrelse och administrativt på kontoret) (inga kvinnor då)
  • Lika villkor för att kunna prestera för spelare oavsett kön i mästerskap
  • Föräldraledighet
  • Lika lön för lika arbete
  • Mer forskning på kvinnliga fotbollsspelare

Tillsammans med människor i vår organisation och i facken ut i världen var de som gjorde det möjligt och genomförde det i praktiken.

”Man måste vara beredd på motstånd, och orka ta det motståndet, alla vill inte att saker och ting ska förändras”

Vad behövs vidare för att få jämna ut villkoren mer? 

Mer kvinnor (och yngre män) i beslutsfattande positioner inom fotbollen, idrotten, politiken.

Här hänvisar Caroline även till senaste uttalande från FIFA-presidenten Infantino i sitt tal under VM i Australien kring kvinnofotboll. ”Gianni Infantino säger att kvinnor inte har knackat på dörren till fotbollen i över ett årtionde. Det är inte kvinnor som saknar initiativförmågan, kunskapen eller idéerna. Det är fortfarande männen som inte släpper in oss, säger reportern Samantha Lewis på australiska ABC på sociala medier” (källa Aftonbladet)

Hur hade du tänkt som tränare om du var det idag? Vad skulle du vilja ge unga spelare (särskilt tjejer) för kunskaper/mindset osv?

Jag hade lagt enorm kraft för:

  • Att skilja på prestation och person.
  • Förklara hur vi som människor fungerar generellt, vad är ångest (prestationsångest)
  • Skapat ett klimat där annat än idrottsprestationen belönas. Belöning för att försöka, där din egen utveckling är den viktigaste (har du lärt dig något nytt idag)
  • Uppmuntran till diskussioner som inte har med idrott att göra samt se till att se alla

Hur kan vi som publik, systrar, mammor till fotbollstjejer göra för att ge mer stöd?

Vi behöver vara mer närvarande fysiskt på träning och matcher (oavsett idrott!). Jag har så många vänner (utan fotbollskunskap) som inte tror att de kan vara ledare för att de inte kan fotboll men jag försöker säga till dem att ledarskap inte (speciellt inte i unga år) har med det att göra. Det finns oftast någon som kan den biten. Vad laget behöver är någon som har tid att se alla, uppmuntra andra saker, finnas där, ta diskussioner om annat än fotboll. På det sättet kan vi påverka och stötta massa.

Det gäller minst lika mycket i att utbilda de unga killarna inom idrotten, de behöver mer kvinnliga förebilder inom idrotten (det skapar en annan miljö) och det hjälper och stöttar de som verkar inom idrotten, både tjejer och killar.

Stort tack Caroline för denna intervjun, för all insats för jämställdhet och för att du är en så bra förebild!

Vi tipsar om att Caroline föreläser och gör utbildningar kring inkludering och jämställdhet, förändring, motivation och välmående. Hitta henne på hemsidan eller följ på linkedin!