Together med Anna Blixt om ”Kvinnor som hatar kvinnor”

STOCKHOLM

Anna Blixt är Heja Livets ambassadör inom jämställt arbetsliv.

Anna är jämställdhetsexpert med en master i genusvetenskap och ett brinnande folkbildningshjärta. Hon är konsult och föreläser inom jämställdhet och inkludering för bolag och organisationer, samt driver podden Jämställt Arbetsliv.

Jag såg ett inlägg på LinkedIn där en kvinna (härmed kallad ”LinkedIn-kvinnan”) inledde sin text med citatet “Kvinnor som hatar kvinnor”. Otrolig click-bait!

I inlägget berättade LinkedIn-kvinnan hur en kvinnlig chef hade behandlat henne illa samtidigt som hon behandlat övriga kollegor bra, oavsett deras kön. LinkedIn-kvinnan upplevde att chefen t.ex. hade exkluderat henne från viktiga sammanhang, höjt allas löner förutom hennes och varit allmänt taskig. Anledningen till detta var, enligt LinkedIn-kvinnan, att hon var framgångsrik och omtyckt.

Jag var tvungen att undersöka detta fenomen – kvinnor som motarbetar andra kvinnor – är något som folk ofta frågar mig om. Jag skrev som kommentar på inlägget att jag har gjort ett podcastavsnitt på ämnet för den som faktiskt vill förstå mekanismerna bakom beteendet.

The Queen Bee Phenomenon

LinkedIn-kvinnans historia är ett typexempel på det som kallas Bidrottningsfenomenet, eller The Queen Bee Phenomenon som det så fint heter på engelska. Namnet, som myntades i en studie som publicerades 1976, syftar till företeelsen att en ensam kvinna på ledarposition kan motverka jämställdhetsarbetet snarare än främja det.

Oavsett dess namn så existerar fenomenet och en rad studier har visat att det finns en stor risk för att en ensam kvinna i ledarposition anpassar sig till den manliga normen, tar avstånd från juniora kvinnor och legitimerar de nuvarande könsstrukturerna. Det förstnämnda ses till exempel i det faktum att ”drottningar” betonar sina maskulina karaktärsdrag i högre utsträckning än juniora kvinnor gör och ibland även mer än seniora män i organisationen. Detta skiljer sig alltså från företag med flera kvinnor i ledarposition, där det inte finns några skillnader i hur juniora och seniora kvinnor beskriver sig själva.

Distanseringen från andra kvinnor och legitimeringen av nuvarande könsstrukturer har visats i studier på rekryteringsprocesser, där kvinnor som har lyckats ta sig igenom processen anser att allt har gått rätt till. Detta trots att de fått ta del av tydliga tecken på att kvinnor utsatts för negativ särbehandling. När de väl tagit sig i mål väljer de alltså att distansera sig från de kvinnor som misslyckats. Jag brukar kalla detta för ”om jag har tagit mig hit så kan vem som helst göra det”-mentaliteten. Ett långt men talande namn för företeelsen att bortse från orättvisor när man själv har uppnått en position trots orättvisor.

Avståndstagandet från mindre framgångsrika kvinnor leder till att ”drottningen” t.ex. erbjuder färre möjligheter för juniora kvinnor än vad organisationer helt utan kvinnor i ledningspositioner erbjuder. ”Drottningar” har också en sämre bild av unga kvinnor i relation till unga män jämfört med seniora mäns bild av yngre kollegor. T.ex. att de inte är tillräckligt ambitiösa.

Om någon nu läser detta och tänker typ ”det finns verkligen en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor” så vill jag uppmuntra dig att läsa klart hela krönikan, så att jag får chans att förklara de utlovade mekanismerna bakom beteendet.

Mekanismerna

Vad är då anledningen till att ”drottningar” erbjuder färre tjänster till kvinnor? Det tycks, enligt forskning (som jag kan referera till vid önskemål), vara p.g.a. två olika hot. Om kandidaten är en kompetent person (vilket verkar ha varit fallet i LinkedIn-kvinnans berättelse) så är hotet den konkurrens som ännu en kvinna innebär.

Det andra hotet är motsatsen till konkurrens.

Om en kvinna har lyckats klättra i en mansdominerad organisation tenderar hon att se sig själv som annorlunda än alla andra kvinnor – de som inte har lyckats.

Det handlar alltså inte om att kvinnor distanserar sig från alla andra kvinnor, utan från de ”mindre lyckade”, för att inte associeras med dessa. Ju lägre andel seniora kvinnor det finns på en arbetsplats, desto sämre är relationen mellan juniora och seniora kvinnor.

Hade kvinnor varit lika självklara i toppskiktet som män är, så hade Bidrottningsfenomenet inte existerat. Om en man betett sig som LinkedIn-kvinnans chef gjorde, så hade denna man – vi kan kalla honom Anders – förmodligen beskrivits som en dålig chef: ”Anders är en dålig chef.” Det hade förmodligen inte snackats om att män beter sig på ett visst vis och att män inte är bra på sina jobb.

Anledningen är att Anders är en manlig chef i ett system där manliga chefer är normen och han ses därför som en individ. En kvinna på chefsposition i en mansdominerad bransch döms dock inte som en individ. När LinkedIn-kvinnans chef betedde sig illa så blev hon en kvinnlig chef som behandlar andra kvinnor illa. Hon ses inte som en individ, utan som en representant för sin grupp. Hade hon varit en man så hade LinkedIn-kvinnan inte skrivit ett LinkedIn-inlägg om “män som hatar kvinnor”. Inlägget hade inte ens skrivits eftersom det hade varit en chef i mängden av chefer. Upplevelsen hade kanske varit precis lika jobbig för LinkedIn-kvinnan, men det hade inte varit lika uppseendeväckande.

Normbrytare & gruppidentifiering
Att kvinnor är normbrytande i arbetslivets toppskikt är huvudmekanismen bakom Bidrottnings-fenomenet. Distanseringen från den egna gruppen förekommer i alla minoritetsgrupper som upplever att deras grupp inte värderas lika högt som majoriteten. Om en person inte ser någon möjlighet att påverka sitt eget läge så är risken stor att personen distanserar sig från den egna gruppen.

De som främst råkar ut för Bidrottnings-fenomenet är kvinnor som har en låg identifiering med andra kvinnor. När den egna gruppidentiteten hotas och inte anses ha lika högt värde som en annan grupps, så distanserar sig kvinnor som inte identifierar sig så starkt med gruppen. De kvinnor som identifierar sig starkt med den egna gruppen kämpar istället hårdare för sina och andras rättigheter.

Bitterfittor?

Drottningarna beskrivs ofta som bittra och avundsjuka på yngre kvinnor. Ja men är det så konstigt? Vad har de inte offrat för att ta sig dit? En man i chefsposition lär förvisso ha offrat umgängestid med sina barn, men han har åtminstone barn. Och barnskaffandet är faktiskt ett lyft för mäns karriärer!

Män med barn har högre lön än män utan barn.

Kvinnor med barn har lägre lön än kvinnor utan barn.

Jag snubblade över en bloggpost där en man hade listat anledningar att vara föräldraledig. ”Det ser bra ut på ditt CV” var en av åtta punkter på listan.

”Det ser bra ut på ditt cv”, sa ingen kvinna någonsin.

Kvinnor i ledningspositioner har sunda kärleksrelationer i lägre utsträckning än män i ledningspositioner och övriga kvinnor. En kvinna som får en topposition löper t.ex. mer än dubbelt så stor risk att skilja sig inom tre år, än en man som får en topposition. Män tycks ha svårigheter att vara tillsammans med en kvinna som har högre status och inkomst än de själva har. En studie från Lunds universitet som publicerades 2021 visar också att ju högre inflytande en kvinna har i samhället, desto högre risk löper hon att utsättas för våld inom äktenskapet. Risken är störst för mer välutbildade kvinnor över 45, det vill säga drottningarna. Studien, som baserats på 900 000 kvinnor i heterosexuella äktenskap, visar också att risken för att deras respektive män ska söka vård för psykisk ohälsa, missbruk och att själva blivit utsatta för våld ökar i takt med kvinnornas ökade inkomster.

Utöver den karriärmässiga nitlotten att vara kvinnor – mindre respekterade, lägre löner, hårdare dömda, ifrågasatta av omgivningen, och så vidare – blir drottningarna alltså i större utsträckning även nedbrutna på hemmaplan.

Jag funderade ett bra tag på hur jag skulle knyta ihop denna strukturellt sexistiska säck, men insåg slutligen att det finns för mycket att säga om fenomenet. Hur jag än försöker avsluta så tycks det öppna nya vinklar och dörrar jag varken har tid eller lust att gå in i. Så. Jag klipper rakt av med ett tips på otroligt bra fortsatt läsning:

Johanna Westers bok Catfight.
Om varenda kvinna hade läst denna bok så skulle matriarkatet vara ett faktum idag.