Krönika Mars

Död åt trenden

28 MARS 2022, STOCKHOLM

AV: NINA TEGENFELDT

En ny inredningssäsong är på ingående och trendspanarna, inredningsexperterna, jobbar för högtryck som vanligt. Överallt möts vi av artiklar och inlägg där vi får några saker väldigt klart för oss. Alla must-haves för den kommande säsongen. Vad du bara måste skaffa dig för att hänga med. Och underförstått – att du nog inte är kapabel att avgöra själv vad du behöver och tycker om. Tack och lov finns deras guider! Experthjälp för att få det trendiga snygga hemmet. Tio snabba tips för att göra (vara) rätt.

Dessutom möts vi av artiklar om hur vi ska undvika att vara fel. ”Sakerna du måste sluta inreda med i vår”. Där listas allt som varit trendigt den senaste tiden. Allt vi sett ”för mycket av”. Tanken är kanske att man ska läsa den här sortens artikel med glimten i ögat men det underliggande budskapet är ändå tydligt; ”Kommer du ihåg allt vi har hetsat dig att skaffa den senaste tiden? Om du inte byter ut det illa kvickt så är du faktiskt lite pinsam.”

Trendivrarna låter oss alltså först veta att det finns ett rätt och många fel sätt att skapa våra hem, att vi inte själva klarar att avgöra vad som är vad utan behöver ”expertråd” och när vi sedan lydigt följt alla rekommendationer så är vi pinsamma för att vi inte är nog unika. Ängsligt byts allt ut igen. Och igen. Och igen. Det produceras, konsumeras och förbrukas i fullständigt galet tempo. Hejdå klimatmål. Och hejdå förnöjsamhet, personlig skaparglädje, självförtroende och vanlig jäkla vilsam hemtrevnad.

”Men det pratas väl ganska mycket om hållbarhet även inom inredning nu?” kanske någon vill invända. Inte alls tillräckligt och inte med rätt fokus vill jag svara. Hållbarhet framställs ofta även det som en form av trend. En rätt dyr trend. De flesta av oss är tillräckligt miljömedvetna för att förstå att slit och släng inte är bra, och det vet både företag och media. Så hetsen att följa trender förmedlas på ett mer förfinat sätt. Alla tips kring nyproducerade modeprylar blandas upp med några riktigt dyra designklassiker från Bukowskis så begreppet second hand kommer med. Eller något ”hållbart producerat” eller av återvunnet material. Eller något som sägs vara hållbart eftersom det är ”tidlöst” men som ett par år senare ändå inte får vara med i reportagen längre.

Det säger oss att vår konsumtion inte är så farlig, att vi kanske rentav gör nåt bra för klimatet när vi inreder på det sättet. Men vi kan inte konsumera oss till en hållbar värld. Själva definitionen av att inreda hållbart borde väl i stället vara att ta vara på det som redan finns till hands och långsiktigt skapa ett hem under de förutsättningar man har. Ett sätt att inreda hållbart som inte bara är förunnat de med gott om pengar.

Det finns ingen anledning att skuldbelägga någon som försöker hålla sitt hem trendigt. Det är alldeles väldigt mänskligt att vilja vara ”rätt”. Fullt förståeligt. För om vi drar det till sin spets – människor är flockdjur. Att anpassa sig för att försöka höra till och passa in är en djupt rotad överlevnadsstrategi. Inget att vifta bort eller dumförklara. Och svårt att ändra på i en handvändning.
Men vi behöver ändra på det.

Så hur ska vi göra? Det allra viktigaste, och hållbaraste, som jag ser det är att vi låter våra hem spegla oss själva i stället för trender, och utvecklas i den takt som vi utvecklas. Följa vårt tempo. Ge den trygga som-vanligt-känslan när livet rusar fort och vi behöver stillhet. Förändras med oss när vi känner behov av förändring. Och då menar jag inte rastlöshet, trendkänslighet eller osäkerhet utan det djupt rotade behovet av förändring som kommer ur att vi själva eller våra förutsättningar har förändrats.

Över tid byggs så en historia upp i våra hem som reflekterar våra liv. Olika tidsperioder, svårigheter, relationer, glädjeämnen, känslor, minnen och förhoppningar. Sådant som skapar sammanhang och ger perspektiv till nuet. Det får ta tid. Det är en mix av acceptans, förnöjsamhet och lekfullt utforskande. Det är ingen quick-fix och det blir aldrig helt klart. Tack och lov. Det är ett ärligt, närande och roligt sätt att förhålla sig till sitt hem.

Lek med tanken på om vi alla skulle få ha våra udda, hemtama, roliga, fina, otrendiga, vanliga älskade hem ifred. Att känna oss fullständigt trygga, nöjda och speglade i. Tänk kraften i det.När vi säger hejdå till trender säger vi hej, inte bara till hållbarhet, utan också till förnöjsamhet, personlig skaparglädje, självförtroende och vanlig jäkla vilsam hemtrevnad.

Död åt trenden, länge leve hemtrevnaden!
*
// Nina Tegenfeldt
Hemvägledare på Äkta Hem
Kursledare för Hemmet som Kraftplats
För mer tips och tankar kring hur vi kan använda våra hem för läkning och välmående, anmäl dig för mina inspirationsmejl här.
@aktahem.se på Instagram