Krönika Mars – Hur skapar och vårdar vi relationer i ett modernt samhälle?

Hur skapar och vårdar vi relationer i ett modernt samhälle?

26 MARS 2021, STOCKHOLM

AV: HILDA JOHNSSON

Att dejta på nätet var för bara tio år sedan någonting som ofta sågs som pinsamt. Kunde man verkligen inte hitta någon irl så att man var tvungen att vända sig till NÄTET?? Jag kommer ihåg när en av mina bröder blev singel och pratade om något som kallades match.com. Jag tyckte att det var pinsamt och sa lite tröstande: ”Du kommer hitta någon. Du behöver inte leta efter någon på nätet”. Här hade jag kanske inte hans bästa i mitt främsta intresse, utan tyckte snarare att det vore lite pinsamt om MIN BROR skulle träffa någon på nätet. Men sedan hände något. Smartphones och dejtingapparna gjorde entré. The point of no return. Dejtingvärlden blev något annat än vad den tidigare hade varit och blir kanske heller aldrig mer sig lik.

Plötsligt blev konceptet att träffa någon över nätet både lättare och framförallt mer socialt accepterat. Möjligheterna var enorma! Apparna blev en snackis vid middagsbordet, låtar om att svajpa höger spelades på spotify och det blev roligt att visa sin chef hur man gav en superlike. Man behövde inte ens lämna hemmet för att kunna träffa någon (nu, så här mitt i en pandemi kanske just den saken inte är något jag vill lyfta som något positivt, men ändå. Smidigt!).

Men det finns också ett (eller flera) dilemman här. Att träffa någon att dejta har aldrig varit enklare, men det där andra…som vi kanske i grunden söker, dvs någon att ha en sann connection med, att leva med och att älska har blivit betydligt svårare om inte omöjligt. Att leva i ett ”on demand”-samhälle där vi vill ha snabba resultat nu är på många sätt positivt. Så även inom dejting. Vi vet vad vi söker, och är snabba med att utrycka det. Om det inte passar svajpar vi vidare. Men kommer vi någonsin att bli nöjda?

När sättet vi använder apparna blir en spegling av vårt samhälle där vi konstant får (frivilligt och ofrivilligt) nya intryck och kickar kanske det moderna sättet att dejta gjort det svårare för oss att stanna i ett förhållande. Det finns inte så många studier gjorda i syfte att undersöka äventyret av att inleda och utveckla romantiska relationer genom dejtingappar men det är tydligt är att många tycker att dejtingappar på något sätt har förändrat hur vi dejtar och hur vi ser på kärlek:
Zygmunt Bauman (1925-2017) pratade om att individualisering och sociala förändringar har skapat den mer flytande formen av kärlek. Ett större fokus på att uppnå personlig utveckling tillsammans med ökad frihet och jämställdhet har satt sina avtryck i hur vi skapar och formar våra relationer. Såklart är mer frihet positivt. Men Bauman ser även det komplicerade i friare kärleksrelationer. Trygghet bland annat. Eller snarare saknade av trygghet. Den upplevda trygghet som finns i långvariga romantiska relationer och familjestrukturer är utbytt mot romanser som underhållning. Han menar att internetdejting är ett uttryck för den flytande kärleken där användarna kan dejta “secure in the knowledge [that] they can always return to the marketplace for another bout of shopping” (Bauman, 2003). Där väntar orealiserade romantiska möjligheter. Håller ni med?

När de romantiska relationerna är utbytbara och opålitliga så lägger den moderna människan istället sin trygghet i sina sociala nätverk. De romantiska relationerna blir kortare och fler. Något som i början av dejtingapparnas entré på dejtingmarkanden i kontrast till det traditionella familjelivet var som ett spännande äventyr. Men vad gör det med vår psykiska hälsa?
Vi pratar om att konsumtionssamhällets intåg har skapat en konsumtionsmänniska, där omsättning är viktigare än förvaltande. Har vi börjat behandla andra människor som konsumtionsobjekt? ”Value-for-money” appliceras på relationer, där ett givande bestäms utifrån den ”avkastning” som relationen kan tänkas medföra. Det här behöver i sig inte vara ett problem, jag menar – att vi vet vad vi vill ha och inte nöjer oss måste väl inte vara dåligt?

Dejtingappar innebär en ökad möjlighet till romantiska möten, men möjligtvis också i fler avvisanden och brustna förhoppningar. Det är här vi får problem. Ensamheten är svårhanterlig för många av oss. Längtan efter att komma över ett avvisande och slippa vara ensam kan skapa ett beroende. Apparna ger oss möjligheten att slippa stanna upp och sörja/reflektera genom att erbjuda ett ständigt ökande utbud av användare. Så hur skapar vi relationer idag när vi tränar vår hjärna på att vara rastlös? Kan man hålla sig grundad eller är behovet av bekräftelse en konsekvens eller del av den psykiska ohälsan (är vi olyckliga och söker kickar på grund av det?).

Kärlek har kanske blivit en omöjlig ekvation i det moderna samhället. Det hävdar åtminstone sociologen Eva Illouz (2011). Hon menar att kärleken har blivit fri. Fri från pekpinnar om vem som bör gifta sig med vem och fri från tydliga normer grundade i kristen moral. Fri från löften om evig trohet och fri från förutsägbarhet för individen att vila i. Kärleken har, på gott och ont, blivit fri(are). Dejtingappar kan ses som ett symtom på vår tid. Vi är duktiga på att skapa men inte att förvalta. Så här i pandemitider får vi ändå vara tacksamma för att möjligheten finns då det i nuläget kan vara den enda tillgängliga vägen in i relationer. Apparna ser till att människor möts och gör en rekonstruktion av det relationella samtalet. Men det är också ett koncept som på sina egna villkor påverkar och omformar vårt förhållningssätt till varandra, där uppvisandet av oss som avpersonifierade varor färgar bilden av vilka vi är, och där en ovisshet gällande trygghet och långsiktiga relationer ständigt flämtar runt (högra) hörnet.

*

En text skriven för Heja Livet av Hilda Johnsson
Vill du fortsätta följa Hilda, gör det via hennes Instagram-konto: @hildaology